Lyssnar på Velvet Underground och känner fortfarande doften av min gamla skinnkavaj som jag bar när jag var 18-19 år och trodde på Rock´n´Roll.
Det tråkigaste med att bli äldre är att den där sköna naiviteten försvinner och man upptäcker att allt inte är svart eller vitt. Det finns tydligen en mycket bekvämare gråzon man kan sätta sig i och bara följa strömmen. Man har inte längre det där behovet av att förändra världen och göra skillnad.
Visst, man kan tycka att det är skönt att bli äldre och komma till vissa insikter men är det just det som är det primära? Jag kanske rentav inte vill komma till insikt utan bara tro att just jag är världsavgörande.
Gammal och bitter? You bet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar